S t a t i n e r
För något år sedan frågade jag en apoteksanställd om det stod något i bipacksedel/Fass om minnespåverkan gällande Zocord (=simvastatin). Hon hittade uppgiften men tillade – det står under ”mycket sällsynta biverkningar” (underförstått då kommer det inte att hända).
Jag tycker att man skall tänka tvärtom.
Biverkningarna är vanligare än vad som framgår av bipacksedel/Fass eftersom de är så få läkare/patienter som rapporterar misstänkta biverkningar.
Det finns säkert fler biverkningar än de angivna (bipacksedel är färskvara – den ändras men det kan ta tid).
Vård- och apotekspersonal borde uppmuntra patienterna att läsa bipacksedlar/Fass, ställa frågor och rapportera misstänka biverkningar. Det borde även TV-programmet Fråga Doktorn göra. I stället kan programledaren säga så här – usch, bipacksedlar skall man inte läsa för då kan man känna efter och inbilla sig att man har fått biverkningar.
Patientberättelser borde inte, föraktfullt, få kallas ”anekdoter”. Det är viktiga berättelser som vårdpersonal, myndigheter och patienter kan lära sig något av. Patienten känner sin kropp bäst.
Nedan har jag översatt delar av en patientberättelse från Australien.
Jag vill uppmana människor att berätta – både för sina läkare och på nätet – för att hjälpa andra. Man kan också göra utskrifter från t.ex. http://www.askapatient.com (sök på simvastatin, atorvastatin, rosuvastatin etc.) och ta med till sin läkare/farmaceut som information.
Det finns även en del berättelser på den här hemsidan.
Ingen borde ta illa upp om man gör det på ett vänligt sätt.
—————————————————————————————————————————————–
Mitt namn är X och jag är 49 år.
För ungefär två och ett halvt år sedan ställdes jag på simvastatin för något förhöjt kolesterol. Jag tog medicinen i tre år. Under de åren besökte jag min läkare några gånger och klagade på oförklarliga smärtor i ben och lår.
Vid mitt första återbesök fick jag diagnosen artros och råd om ändrade arbetsställningar. Ungefär 10 månader senare fick jag liknande problem och sökte ånyo läkare.
Då kunde de inte hitta något fel på mig.
Jag blev något bättre och intalade mig själv att det var begynnande åldrande även om jag inte riktigt tyckte att tiden var inne (men jag litade på läkaren, han borde veta bäst).
Det tredje besöket avlöpte inte bättre, men vid fjärde besöket fick jag äntligen höra att det kunde vara statinerna!!!
Jag led också av hemska humörsvängningar och förvirring under den här tiden. Det var skrämmande, även för min familj.
Mitt CPK-värde var normalt men mina levervärden var något förhöjda.
Hälsocentralen hade inte varnat mig för några biverkningar och när jag kom på återbesök kunde de inte se kopplingen mellan medicineringen och mina muskelproblem/värken.
De förklarade inte mina provsvar och de gav mig fel diagnos tre gånger i rad. Dessutom fanns det inga varningar om alkoholkonsumtion eller interaktioner på medicinförpackningen.
Sedan jag slutade med simvastatin, september 2008, har mitt humör återgått till det normala men jag fruktar att jag har fått skador på olika ställen. Det gäller muskelförtvining och svaghet i ben, lår, armar, hals och rygg.
Det har bara skett mindre förbättringar under de här fyra åren.
Innan jag började min statin-behandling var jag någorlunda frisk och aktiv. Sedan dess kan jag inte träna på grund av smärtor och inflammation. Det är många saker som jag måste avstå från. Jag tyckte om att ta med barnen på kanotfärder, spela golf och segla. Nu kan jag inte göra något av det. Jag försöker förhindra ytterligare muskelatrofi men är rädd för mer skador och värk.
Jag träffar en reumatolog som, motvilligt, gått med på att det skulle kunna vara statinerna som har förorsakat mina hälsoroblem. Scenariot är ungefär likadant i de hundratals patientberättelser som jag läst. Denna motvilja – i många fall rena förnekandet – av de skador som förorsakats av dessa mediciner slår tillbaka mot många, mycket respekterade forskare.